27/11 - DET KAN INTE BLI MYSIGARE

"Det ända man hör är dina hovar som dundrar över den snöklädda vägen, det ända man ser är dina spetsade öron mot det vita underlaget. Jag känner hur tårarna rinner ner för kinderna från den kalla luften som slår mig i ansiktet, men det gör inget för att sitta på din rygg gör mig tillräckligt varm. Det är bara du och jag som existerar, det är det som är så underbart, ingenting att tänka på och inga bekymmer. Galoppen blir längre och längre, tillslut susar vi fram. Bara du och jag."

Det var precis så det kändes idag, and I love it!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0